Some great decisions are about to be made

Jag bloggar aldirg nu mera. Jo, jag vet.
Svenssonlivet är inte spännande nog att vilja dela med sig av, när ska folk förstå?
När jag vet mer säkert om min framtid ska jag dela med mig, jag lovar.
Tills dess får ni överleva och kika in här lite då och då för er som inte följer mig
via bloglovin.



Its gonna get louder
We´re gonna stronger
I gotta reach higher
Gotta move faster
You can´t tame this energy inside


NY BLOGG

---> http://lnalarsson.blogg.se/ <----

Bara för att jag nästan måste

.. så uppdaterar jag bloggen nu och berättar för eder alla att min flyg går så äckligt
tidgt i morgon att det knappt är lönt att gå och lägga sig.
Eller ja okej, själva FLYGET går ju vid 06.45, men i och med att man ska vara där
2 timmar innan + göra sig i ordning och kontrollera att man har allting nedpackat 
gör att Lovisa ska gå upp kl 3 på morgonen.
Överväger nästan att inte gå och lägga mig alltså, jobbigare att kliva upp än att 
hålla sig vaken.

Men nej mamms & papps, jag lovar att jag ska sova. Lite. 
Tre timmar om jag har tur.

Sista dagen här i LA har i alla fall spenderats med fina Tina!
Att tvätta, fixa inför resan i morogon, beställa taxi plus ut och äta sushi. Självklart.
Lägger upp bilder en annan dag.

Idag var det ju tydligen detta "Saint Patrick´s Day", vilket märktes tydligt inne i Downtown.
Gröna människor, turister, grönmålade hundar (sympati), fyllon och klöver öööverallt.
Det roliga är att varken jag eller Tina eller en hel del andra för den delen itne har en aning om
VARFÖR man firar det, vem var han!? Kan någon förklara tack!?


Men ja, sova snart. Upp om 4 timmar. Heja!
I morgon lämnar jag mitt varma sköna Los Angeles för att flytta till Rowayton lite utanför New York City.
Bortset från att det är grymt drygt att samla ihop alla sina saker och packa IGEN (3 gången på en månad)
och att jag trivs sååå med värmen, så känns det som att allt kommer bli så mycket bättre i Connecticut.
Känns som att man kommer känna sig mer hemma där, men kommer sakna allt här.

I wlll return, Cali! 
Hellooo, New York!

Mini Peanutbutter Cups


Något av det enda USA kan producera i godisväg,
och det är VIKTIGT att det är minis.



I morgon ska jag hänga med Tina till University!
Ballt. 
För att göra något annat för en gångs skull,
och att för att få träffa lite folk.
Sen bli´re lunch på skolområdet!
Häj!


9 månader

Fyller idag världens sötaste unge!
GRATTIS FRÅN MOSTER! ♥

All I need is time

"´Cause I´m not i girl,
Not yet a woman" 

- För att citera en text med en innebörd
med en artist jag inte tycker om.


Och nej, jag har inte fått tillbaka lusten att blogga.
Vill bara be om ursäkt till alla för att jag är världens grinigaste,
mest lättirriterade person just nu. 
Jag kan inte ta till mig några peppande ord just nu,
allt jag vill höra är vad som händer där hemma, eller barndomsminnen.
Känner mig inte liten, men hade gärna varit det i och med att allt är lättare då.
Man har en anledning att gråta av ingenting och det fanns inget sådant som "framtidsoro"
i den okomplicerade värld man levde i.

Vad jag vill komma fram till är att just
"jag är ingen liten tjej längre, men inte ännu en vuxen kvinna".
Ibland, och ofta nu för tiden, vill jag bara att omgivningen ska förstå att jag inte är vuxen ännu,
att jag jobbar på det och att förhoppningsvis denna resan ska få mig att växa.
Som människa, i personlighet och till sättet.
Jag jobbar på det, okej? 

Låt mig vara en förvirrad liten unge med dåligt beteende just nu.
Jag uppför mig bland människor, oroa er inte mamma och pappa.
Det är bara när jag är för mig själv som jag inte är på topp.


Ni behöver inte kommentera, jag söker inte sympati.
Ville bara be om ursäkt och visa er mina tankar.

Det är sommartid i LA nu

Eller kanske i hela USA, vet inte. Vi är 8 timmar efter er nu istället för 9 i alla fall.

Har totalt tappat lusten att blogga nu. Tack.

Heyyy

KOMMENTARER
Postat av: Johanna

Hejhej! Ser att du ar pa vag till Rowayton, CT... kul! Sjalv var jag au-pair i Darien for nagra ar sedan... (grannbyn till rowayton), stortrivdes! Nu bor jag i Norwalk... aven det en grannby...lol Kan saga att Rowayton ar ett valdigt mysigt stalle! Hoppas du kommer trivas! :) 

-Johanna

2011-03-13 @ 06:18:41 
URL: http://loppansworld.blogg.se/
Postat av:

hej!
undrade bara lite, är mamman svensk som du ska till eller var det bara så att de haft en svensk aupair innan dig nu?:)
keep up the good work.
din blogg är great:)

//elin

2011-03-13 @ 13:26:35 
URL: http://elinslondon.blogg.se/

Hej hå på er!
Och tack för att du har koll på Rowayton, Johanna! Det verkar himla mysigt på bilder
jag sett och jag hoppas verkligen med att jag ska trivas. Finns det kaffér där eller är det för litet
för det tros? Annars ses jag gärna om du vill guidea mig lite!
Och Elin, det var bara au pairen innan mig som var svensk, mamman och pojken är amerikaner.
Dock har mamman någon slags dialekt, så måste fråga varifrån hon kommer(!).
Men hon tycker om oss svenska au pairer (som många andra amerikaner gör), och trodde att
det hade lite med att göra att våra kulturer är rätt lika. 


.. Sen är alla vi svenskar söta och blonda! Hah, nej klart inte alla men det är den bilden de flesta 
i världen har av oss. Vi var ju som sagt på hemmafest igår och jag skämtar inte, jag var den
ENDA med riktigt blont hår. Eller okej i slutet såg jag EN till blond tjej.
När man presenterade sig blev alla helt "woooow are you from Sweden!? Do you have like, snow!?"
O man ba "Ja".
Roliga var just över hur fascinerade folk var över att man kom från Sverige, och att deras bild
av landet var kallt, söta blonda tjejer & Swedish House Maffia.



1. Jag är nykter
2. Pengarna var växel från Tina

Okej pappa nu ä´re kris

Jag har blivit sjuk, och det är en vädligt smittsam sjukdom beroende på
hur motståndskraftiga människorna omkring sig är. 
Än så länge är det bara jag och Tina som har smittats, men man vet aldrig om även
simon kommer drabbas.
Symptomen bli extra starka då man sovit lite (6 timmar i natt, van vid minst 9 nu),
och det finns bara en enda medicin för det, det jävliga är ju att det bara finns i Sverige.

Godis. SVENSKT JÄVLA LÖSGODIS. Sjukdomen kallas godissug, och börjar bli allvarlig.
Päron, ni har min CT-adress, här är medicinen:



Apelsinlöv
Apelsinlöv

Bassett´s sura persikor
Bassett´s sura persikor

Bubbliz
Bubblizz

Cocosbollar
Cocosbollar

Fazer blå mjölkchoklad
Fazerblå mjölkchoklad

Dumle lakrits
Dumle lakrits

Pastellfisk
Pastellfisk

Romerska bågar
Romerska bågar

Salta bananer
Salta bananer

Salt sill
Salt sill

Viol-lakritskatt
Viol-lakritskatt

Sura vingummi
Sura vingummi

Sura minicolaflaskor
Sura minicolaflaskor

Sura sodapops
Sura sodapops

Sura colanappar
Sura colanappar


OCH 
olika mörka naturella chokladsorter,
+ DENNA nyheten! 



Hur god verkar inte den då!?

Checka av allt tack, 
viktigt för min recovery :)

Åh, just det!

Glömt att berätta att jag får njuta av Kalifornien i EN VECKA TILL!
Mitt flyg till CT går inte förrän på fredag, woho!
Dock kl 6.45 på morgonen, och min värdmamma sa rekommenderade mig att vara där
minst 1,5 timme innan. Suck. 
Sedan är det ju iten direktflyg heller, utan först ska jag mellanlanda i Phoenix, Arizona,
sedan vidare mot Newark, New Jersey, och så hämtar hon upp mig där.


Förövrigt är Tina och festar i Hollywood så igår följde jag med Simon till en pokerkväll.
Jag, Lovisa Larsson, spelade poker, drack öl, och åt chips!
Förut gillade jag inget av det! Visste väl att USA skulle förändra mig, ehe.

Idag var det mulet när vi vaknade, men nu har solen kommit fram som vanligt
så lite solning ska det väl bli av!
Ikväll är det hemmafest hos några polare till Simon, och i morgon ska jag försöka tvinga
med mig Tina och Simon TILL EN RESTAURANG, PAPPA.
Blir nog sushirestaurangen nere i Downtown som Tina och jag käkade på förra helgen,
så Simon ska få prova sushi, men äta annat. Man vågar ju inte ÄTA sushi liksom.

Det är bud på tröjan btw.


P.S.
Vill inte vara otrevlig eller så,
Men för fan snälla sluta säga att jag ska njuta av/ta tillvara på (eller liknande)
min sista tid här i LA nu. Börjar bli SJUKLIGT trött på det och jag kan inte
göra annat då jag bara glider runt och tränar, solar och äter om dagarna.
D.S.

Jag har absolut inte följt melodifestivalen i år

Vilket kanske inte är så konstigt i och med att när det sänds varje kväll hemma
i Sverige så är jag antingen och tränar eller ligger ute i solen.
Alltså det är mitt på dagen här.
Ändå har jag försökt att lyssna på några låtar i efterhand. 
Och som vanligt är det så att man kräks på majoriteten
(Intalar mig varje år att jag borde sluta kolla på mellofesten),
men det är ju alltid någon enstaka som man tycker är helt okej.


I år, var denna var helt klart bäst.


Fast jag har noll koll på hur långt den klarade sig, 
men tar för givet att den inte kom vidare alls i och med att det är en bra låt.
Sverige är verkligen sämst när det kommer till att rösta fram en bra låt.
Det ska vara BRA musik, BRA uppträdande, BRA text och BRA artist för att det ska gå.
Man kan inte skicka låtar som heter "Det här är mitt liv", "I Las Vegas", och allt annat dumt
som vi har skickat. 
Vi kunde förr, verklige inte nu. The Ark är det bästa senaste vi har skickat, där med basta.

Och nu fick jag reda på av min kära far att Saade vann. Fy fan, vi kommer komma sist. Fast att han är gullig.

Åh förresten,


Ni vet de Jenka-smakande tuggummina "Stimorol Cool Ice"
som jag tuggade 24/7 hemma i Sverige?
DE FINNS HÄR I USA!!
Fast, i märket "Extra", 
och långt ifrån så starka som hemma..
I alla fall!
Tuggar de jämt här nu.
Typ.

En typisk dag i Lovisas liv

8.30-10.00
Vakna -> MORGONKAFFE 

Runt 10.00
Frukost/Träna
eller
Träna/Frukost

Runt 13.00
Träning & frulle är avklarad, 
Solning/Lunch (eller tvärt om)

Runt 16.00
Har jag solat klart och antingen kollar i affärer,
handlar, eller kör ett till träningspass.

Runt 18-19
Duschar och käkar jag middag. Sedan hängs det med mina room mates,
vilket oftast innebär osocialt surfande eller allmänt trötthets-damp med Tina.

Runt kl 22
Inser vi att Tina & Simon går i skolan dagen efter så då är det att föreberda sig för sängen.


Och självklart är det inte så jag kollar på klockan och tänker "nu ska jag sola enligt mitt schema",
utan jag har bara kommit in i någon slags slapp vardag då mitt "schema" ser ut så här. 
På ett ungefär.
Och JA, vi hittar på saker så varenda dag ser inte ut så här, bara i det stora hela.
Idag t ex! Simon & jag drog på bio, Beastly. Tror den har premiär någon gång i juni där hemma ;)

I have a dream

.. to return to Sweden,
FÖR ATT SE THE ARK´s AVSKEDSTURNÉ!!!!!

Fatta att jag är världens ledsnaste över att vara på andra sidan av den jävla världen
när ett av världens bästa band bokstavligen talat spelar på sista versen!?
Och de börjar redan nu i mars, jag börjar nästan gråta..

Jag bryr mig inte om alla utgifter jag haft de senaste månaderna, 
för detta är stort. Detta är något jag vill göra så sjukligt jävla gärna.
Mamms & papps, här är spelschemat ---> http://thearkworld.com/tour/ <----
Jag SKA se dem..





Sedan hade det ju varit OERHÖRT kul att dra till
Peace & Love i Borlänge i slutet av juni med..




Hey Elin

Postat av: Elin


Vart någonstans i CT ska du bo? Min familj som jag åker till om lite mindre än 6 veckor bor i Bridgeport, CT. Va skönt att allt löste sig:) Grattis!

2011-03-09 @ 19:32:31 
URL: http://http://separatewayss.blogg.se/
Hå!
Många som undrar vart jag ska, och tyvärr mamma och pappa måste jag säga
att detta stället är ÄNNU MER komplicerat att minnas än "Pacific Palisades",
alltså där jag bodde innan. 
Nu kommer jag som sagt bo i delstaten Connecticut, och i staden Rowayton.
Det ligger 45 miles, alltså ca 7 mil, ifrån New York City, och ligger precis vid kusten.
Mycket mer vet jag tyvärr inte, hittar knappt någon direkt fakta om det på
internet eller så jag tror att det är ett väldigt litet ställe.

Så hörru Elin vi kommer bo rätt nära varandra! Kaffe på Starbucks
någon gång i april? ;) Och TACK!

Idag var jag glad när jag vaknade

I ca 5 minuter..
Sedan insåg jag att den som hackat sig in på mitt email-konto och skickat 
massa spam till mina kontakter (Förlåt alla, det VAR aldrig jag!)
nu även hade tagit över kontot totalt så det blivit spärrat.
Tack, ditt jävla svin.

Som tur är har jag för länge sedan startat ett nytt email-konto som jag nu 
istället enbart kör på. Och JA pappa, jag har redan gett min nya adress till 
förmedlingen, alla kontaktpersoner i USA, min LCC, min värdmamma och nu till er;

LnaLarsson@hotmail.com

Skicka gärna ett mail så jag bara har era adresser, er jag har kontakt via email med då.


Ser det lite från den ljua sidan nu, det var INTE OKEJ att ha en mailadress som startar
med "Lollo_fritiof" när man snart fyller 20 och har flyttat till andra sidan världen.


Solen skiner, det är sjukligt varmt, gröt i magen, och min nya värdmamma ska ringa när som helst!


CT-RINGER

JAG FÅR PANIK!

Min enda chans i världen att få stanna här i USA,
och de har precis fått träffa en potentiell au pair,
varför skulle de välja mig istället?
Ska hon säga detta nu, att hon gillade den andra bättre
och förstöra min sista natt här i Kalifornien nu med?


C: Hej Lovisa!
Jag vet att jag kunde vänta till i morgon, men jag har redan gjort mitt val
så jag kände att jag lika gärna kunde ringa och meddela dig.
Den andra au pairen vi träffade idag var jättetrevlig och allt,
men jag kände att jag var tvungen att lita på min magkänsla,
och jag kände att du verkligen verkar vara en så himla trevlig tjej!
Så, skulle du vilja bli vår nästa au pair?

Vad tror ni att jag svarade?



Kollade mailen en snabbis

.. då jag kom innanför dörren igen efter en liten promenad;

New Hampshire: Det var riktigt trevligt att prata med dig,
men tyvärr har vi bestämt att inte ha någon au pair längre.
Take care.

Och detta kommer ni på efter att ni gett en falska förhoppngar?
Hade det inte varit för dem hade jag kanske tackat ja till NJ-familjen med en gång..


Nu hänger mitt hopp och sista chans att få stanna här i USA på familjen i Connecticut.
Väljer de den andra svenska au pairen
(som som sagt hade fördelen att bo nära så hon kunde hälsa på dem nu i eftermiddag),
så är det jag som skickas hem från USA. 
Känner mig rätt elliminerad redan,
eller kan en personlighet genom telefon överspegla att få träffa en människa face to face?

I morgon kommer jag och ni alla som följer mig att få svaret..

Känslan

Innesittande efter nästan 3 timmars solande.
Ätit luch, och hoppats förgäves på ett mail ifrån New Hampshire
då de vet att detta är min sista dag i rematch.
Fast Connecticut-mamman sa att det skulle vara lugnt med
en extra dag i rematch i och med att jag fortfarande pratar med familjer.




Tittar upp från dataskärmen då jag känner en vind utifrån blåsa mot mina ben,
reser mig upp från den obekväma pallen och går utanför den öppna ytterdörren.
Himlen har varit helt molnfri hela dagen, och solen värmer fortfarande trots att kl är efter 16.
Yttertaket utanför dörren gör att solskenet bara når upp till min midja,
men värmen från solens sken sprider sig upp i hela min kropp.
Jag har alltid varit dålig på att ta tillvara på upplevelser, personer och ögonblick.
Men just idag, just då, just nu, stannade jag upp för att verkligen suga in solskenet och säga
till mig själv; Det här är ditt hem, du BOR här. Inte nästa vecka, och kanske inte ens i morogon.
Men just nu är detta DITT äventyr, DITT liv och DITT ögonblick.
Solsken är underbart.


The D-day?

Kollade mailen denna morgon och bortsett från reklam och peppande ord
från mor och far så fanns det ett mail och bilder från CT-familjen!
Mailade min LCC också och frågade IGEN om jag skulle få en extra dag
i rematch så att CT-familjen får fattat sitt beslut. 
Inget svar än, men hoppas hoppas hoppas...

Pratade även nyss med CT:s nuvarande svenska au pair som lämnar dem 
på fredag. Jättetrevlig tjej! Så hon önskade mig lycka till och sa att värdmamman
gillade min persnolighet.
Det enda hotet där just nu är nog bara en annan svensk rematch-au pair,
och hon var i närheten av dem så hon skulle träffa dem idag. Jäkla skit.


NH-familjen har inte svarat på mitt mail än, men förhoppningsvis hör man av de snart,
för jag hoppas ju på dem med klart! Riktigt ledsen om de väljer en annan au pair nu
och om CT väljer den andra svenska au pairen.
I så fall har jag ingen, och mitt äventyr här i staterna tar slut kvickare än kvickt.
Plus att jag måste betala resan hem och får inte tillbaka ett öre av allt man lagt ut.

Surt.com

The day before tomorrow

Än en dag kände jag mig otaggad att träna, men väl på löpbandet gick det som en dans.
Eller rättare sagt som en powerwalk med väldigt mycket lutning och spurt sista kvarten.

I alla fall, detta är ingen träningsdagbok. Är bara väldigt glad att jag kommit igång med 
träningen igen (!), det ska ju kännas men inte synas att man bor i USA. 
Åter till au pair-ämnet;

Än en gång blir jag dock avbruten på löpbandet.
Först ringer min LCC, och än en gång får jag snällt be henne att skriva ett mail itsället 
i och med att hon inte hade någon direkt fakta att ge mig utan bara tar minuter från 
mitt mobilabonemang.
För just det, har kanske inte berättat att jag betalar inte bara för att ringa och smsa folk,
utan betalar även en kostnad per minut då någon ringer och för varje sms jag tar emot.
Jag har svarat på några få sms, men knappt aldrig ringt någon. 
Vill ni veta hur mycket jag slösat på kontaktkortsrefill bara för att 3 värdfamiljer och
framför allt min LCC ska kunna ringa?
ÅTTIO DOLLAR. Det är ca 510 kr, på 1,5 vecka........... 


Men som sagt, efter att min LCC lagt på och sagt att hon ska skicka mail istället tar det
ca 20 min sedan ringer telefonen igen. New Hampshire!
Som jag redan sagt till några innan så kändes denna familje verkligen inte som jag,
men efter ett samtal på kanske 20 min så kändes de himla mycket bättre och som 
en familj som faktsikt skulle kunna funka för mig!

Fick även ett mail från den ensamstående mamman i Connecticut, 
och hon var fortfarande jätteintresserad av mig då hon hade ringt hem till en av mina
referenser i Sverige och fått bra kritik (Tack Jenny!!). 
Hon pratade dock med fler au pairer så är fortfarande orolig att hon väljer en av de andra.


Så så här ser det ut just nu mina kära ständigt undrande vänner;
I morgon är tekniskt sett min rematch över.

- Jag hoppas till tusen på familjen i Connecticut! Men hon ville prata med de andra au pairerna
med och skulle prata med min LCC om att förhoppningsvis hålla kvar mig i rematch tills onsdag.
I morgon ska jag få prata med deras nuvarande svenska au pair, och förmodligen även
snacka med mamman igen!

- Familjen i New Hampshire snackade med en till au pair, men sa att de gillade mig bäst.
I morgon ska vi snacka igen och då även med pappan.

Så jag hoppas verkligen på CT, men NH känns nu faktiskt helt okej!
Vi får se vad morogondagen resulterar i..


Kommer dock att sakna mitt LA
och alla människor här..

Hey Alice

Postat av: Alice

 

2011-03-07 @ 15:38:56
Postat av: Alice

Vet inte riktigt vad som hände med min kommentar :S aja, Lycka till men att hitta en ny familj som passar dig! Jag håller tummarna! (Y) Förutom missödet i familjen, hur trivs du i usa? :)

2011-03-07 @ 15:42:07 
URL: http://alicejensen.blogg.se/
Ja det är klurigt detta med att kommentera bloggar du!
Vet inte hur många gåner jag lyckats skicka samma kommentar 3 gånger bara för att 
man trott att allt laggat. MENMEN I don´t blame you:)

Bortsett från hela skiten man fått gå igenom så är min åsikt om USA vädligt olika från dag till dag.
Såååå vi gör väl en liten lista med plus och minus på det jag kommer på just nu.
(Och tänk på att detta är MINA åsikter & upplevelser, kulturen och männsikorna skiljer
sig ofta ENORMT med från stat till stat)

PLUS
+ Folk är oerhört trevliga/hjälpsamma
+ SERVICE! Handlar man packar de ner varorna åt en & på flyget bjuds det på dricka och
snacks heeeeela tiden.
+ Just här i Kalifornien- VÄDRET♥
+ Att handla mat- skrev om det en gång innan: Vill man ha något så simpelt som Keso så
finns det minst 5 olika tillverkade och smaker/konsitenser att välja med. 
Kan ni ens föreställa er hur sjukligt många olika flingor det finns att välja på då!?
+ Amerikanare är översociala! I alla fall de flesta. Räcker att bara säga något på svenska 
så har de tusen frågor till en sedan.
+ ÄLSKAR omigivningen med snötäckta berg och hav
+ Det är billigt att ta sig inom landet, har själv inte rest mer än med buss men har hört att man kan 
flyga och åka tåg över hela landet för bara några hundra kr.
+ Detta är USA, här finns ALLT av det bästa och ALLT av det sämsta
+ De HAR mörk choklad och knäckebröd! (I will survive!)
+ BILLIG SHOPPING, Forever 21 är det som de flesta acossierar med billig shopping här i USA,
särskilt bland oss au pairer. Och ja, där kan du få allt från en tröja för 50:- till en halsband för 20:-.
Och JA, det är SNYGGT där med! Man blir rikitgt bortskämd med priserna, känns som ett par
jeans för 500 kr är svindyrt nu..


MINUS
- Folk är oerhört falska/påklistrade
- Så gott som ALLT är "fat free" och antalet kalorier nämns nästan JÄMT.
- T o m den mat som är naturlig är ofta full med massa.. konstigheter.
- Nästan ALL frukt är vädligt genmanipulerad, alltså stort och smaklöst, och väldigt bestrutat.
(även det som heter ekologiskt ser ibland konstgjort och glansigt ut)
- Grönsaker är ofta rätt dyrt
- Det finns absolut inget riktigt grovt bröd, bara sådat som heter "whole grain" och så 
är det lite grövre än rostebröd med fiber i. Ekologiskt surdegsbröd med hela korn är ju något 
som i alla fall jag aldrig sett. (Någon som gjort det?)
- Att man måste var 21 för krogen...
- Att det är rätt långt hit (900 mil från Urshult till LA fågelvägen), så inget man spontanåker till,
plus att man behöver visum och grejer som inte går på ett kick att fixa.
- Att de är liksom.. "Specilla" här, svårt att förklara för er som inte upplevt det, men ofta att 
man bara känner "SÅ JÄVLA TYPSIKT USA......"

Och ja, på vissa punkter har man en aning "dubbelmoral". 
Men det ÄR verkligen så att ena stunden är de extrema på ena hållet,
och nästa extrema på andra.

Men så jo, jag trivs! Ingen riktig hemlängtan alls än faktiskt. 
Men GUD vad jag börjar sakna svensk ost, fil och blodkorv.....
Tack för dina lyckönskningar! :)

SUCK

Vaknade denna morgon och var tröttast i världen.
Då jag vaknat till mer blev det morogonkaffe och läsa mail;
- De i New Hampshire var jätteintresserade.
- De i New Jersey hade matchat med en annan au pair.
Jävla skit.

Hoppas fortfarande mest på singelmamman utanför New York,
vill verkligen dit..

Världens största suck ges dock till hela situationen att min rematch tar slut i morgon.
Kalrt man är orolig för man vet inte hur detta ska sluta, 
och att min LCC bara säger att jag inte ska oroa mig (!?).

Hur kan man INTE oroa sig då man sitter på andra sidan jorden 
och inte vet var man befinner inom någon dag?

Håll tummarna för mig

Min sportbag var typ det tyngsta i världen när jag flög hit.
Gissa om den är lättare nu? Svar: nej.
Shopping, shopping, shopping är anledningen. 
Letar därför nu efter en kabinväska, en sådan med HJUL på.
Jesus vad hjul är en bra uppfinning.
Ska bara kolla upp detta med mått med innan man spontanköper en väska.

Anywayyy.
Släpade iväg mig till gymmet idag, mest för att jag inte rört mig utanför lägenheten idag,
bara suttit inne och hoppats på att något skulle hända.
Fint väder var det väl, men inget sådant så man fick ångest över att inte sola.
Hade ingen lust att springa idag faktiskt, men satte igång den lilla mini-TVn
(varje maskin har ju sin egna som sagt), och det var Pretty Woman på TV!
Helt plötsligt hade jag sprungit i en timme.
Fick stanna mig själv t o m för jag hade lätt kunnat köra en timme till,
men kände att benen ska ju hålla för en morgondag med så.


MEN! På löpbandet, precis då jag är färdig ringer det;
Ny familj i Connecticut.

Barn: 1 kille (8 år)
Bor: Connecticut, 15 min med tåg från NYC
Djur: Inga
Övrigt: Ensamstående mamma


Jag gillade verkligen denna familjen, och jag hoppas till tusen att de vill ha mig
av alla au pairer de pratar med! 
HÅLL TUMMARNA FÖR MIG!!!!


Från det ena till det andra, nedan ser ni vad Tina tvingade i mig innan.
Helt okej faktiskt.

Man kanske borde säga något

Igår var en bra idag.
Startade med träning, och efter frukost blev det några timmar i solen.
Under sena eftermiddagen drog jag och Tina sedan in till Long Beach för att söka efter sushi.
Och vi fann det! ASGOTT. 


Avocado, cream cheese & lax.
Efter detta blev det underbara Yoghurtland,
en plats där man själv tar hur mycket frozen yoghurt och topping som man vill och sedan
betalar man per ounce, alltså hur mycket det väger.


Oh bara för att vi kände att det var en så perfa dag å slog vi till med pedikyr med!



Däckade sedan rätt tidigt efter en massa choklad och ett misslyckat
försök till försöka tvinga oss till att se en film. Bara därför att det var lördag liksom.



Har haft x antal konversationer med min LCC med.
I nuläget är det som så hära:

1.
Säga ja till familjen i New Jersey,
senast i morgon har jag lovat dem att bestämma mig.

2.
Invänta svar från familjen i New Hampshire,
har inte ens pratat med dem, vet alltså inte ens om de är intresserade.

3.
Åka hem..

Det är ju lättast för alla om jag bara kör på nr 1,
men av någon anledning vill jag ändå hemskt gärna prata med nr 2.
Hör de inte av sig under kvällen har jag dock inte många alternativ kvar.


ÅHÅ

Min LCC mailade mig nyss och sa att hon hade två nya familjer på G.

Nr 1

Barn: 2 killar (11 & 13 år) & 1 tjej (7 år)
Bor: New Hampshire

Nr 2

Barn: Kille (10 år) tvillingar (Kille & tjej 5 år)
Bor: Maryland


De i Maryland hade tydligen fått mina kontaktuppgifter så förhoppningsvis ringer de i morr´n!


CINNABON- Caramel Pecanbon® Center of the Roll♥

Idag var jag Tina och Simon och shoppaaaaaaaa´.

Simon försvann och kom aldrig mer (han åkte hem).
Tina och jag shoppade tills vi stupade.
Jag stupade vid en smothie-bar, och Tina vid Cinnabon.
Cinnabon är som en "kanelbulle-bar", massa sött som grundar sig på kanelbullar.
Här är vad hon köpte:



Själva mitten av en kanelbulle toppad med
pecannötter och någon slags karamellglasyr.
"Caramel Pecanbon® Center of the Roll"♥

Alltså choklad, min älskade choklad, förlåt.
Men det här var det sinnesjukt jäkla asgodaste jag någonsin ätit.
Och nej, min smothie var rent ut av äcklig efter att man fått smaka dett underbara..

Hej & hå detta skall nog gå

Nu, bara några dagar kvar av rematch-processen, det är DÅ det händer saker.
Glömde ju helt (läs "orkade") att berätta att den där värdfamiljen mellan 
Philadelphia och NY (Låt oss kalla den NJ-familjen, eftersom de bor i New Jersey)
faktiskt ringde härom dagen!

Kl 07.30 ringer telefonen.
Helt borta i huvet svarar jag.
Till slut fattar jag att det är värdmamman i NJ.
Men allstå, halv åtta? Mina room mates har inte ens gått upp än?

Hon: Eller vänta lite, i vilken delstat befinner du dig i!?
Jag: Ehm..(Behövde verkligen tänka efter).. Kalifornien?
Hon: Men åh förlåååt! Jag trodde du var i NJ-området! Vill du att jag ringer lite senare?
Det ville jag. Jättegärna.

Fast hon ringde inte igen. Inte den dagen i alla fall.

Idag körde Lovisa på morgonträning (Wiho! Har kommit igång med träningen!)
Powerwalk på löpbandet, och de har tv-apparater till varje konditionsmaskin.
Såååå amerikanskt.
I alla fall! Efter en kvart ringer telefonen, NJ-mamman igen.
Ännu en gång vid en olämpligt tillfälle.
Men men, jag fick gå av löpbandet och försöka komma på vart jag skulle ta vägen
för att kunna prata privat. Utanför brummade trafiken väligt mycket för mycket.
Och i lägenheten sitter ju Tina och lunchar.
Slutade med att jag stod UTANFÖR vår lägenhetsdörr. Tyst och bra.
Eller ja det var tyst ända tills några ungar bestämde sig för att döda varandra på
gräsmattan nedanför. 


Ska prata mer med henne i morgon i alla fall, får se sedan.
Familjen är då i alla fall:

Barn: 2 killar (10 & 8 år) 2 tjejer (tvillingar 2,5 år)
Bor: Neshanic Station, New Jersey
Djur: Katter


€"?)!`

Bara jag som tycker det tar överdrivet aslång tid
att ladda upp bilder på blogg.se !?

Hej

Idag har ingenting hänt.
Precis som igår.
Och dagen innan det.

Pratade dock med min LCC idag, och efter ca 20 min hade hon fått fram att det
fanns en prelliminär familj mellan NYC och Philladelphia.
Rik, men 4 ungar (varav två killar på typ 8 och 11 tror jag + tvillingtjejer på 2,5),
mamman var hemmafru, massa regler, osv. Kändes inte dirre som en Lovisafamilj.
Men ger de mig ens en chans och hör av sig ger jag ju klart de en chans att visa
om de är en familj för mig.
Men de har inte hört av sig på hela dagen, så känns som jag kan glömma dem.


Här i Long Beach har det blivit frulle, slappande, sedan löpning & promenad, 
rester av min soppa till lunch, powerwalk och lite löpning i en timme på gymmet
med min room mate, Tina. Gjorde en förjävla god kalkonwook sedan till middag!
Har spanat in en Bigpack-affär här utanför sedan jag kom hit med, så dit drog vi och fynda´!

MIN DAG. Spännande.com.


Haha världens roligaste Kristina skypade jag ju med idag med!
(En tjej från au pair-skolan, mamms&papps)
Hon fick inte igång sin mikrofon, så kvicktänkt som hon var kastade hon sig över ett block
och en penna och skev "HOW YOU DOING!?".
Jag asgarvade en skvätt, och föreslog henne att använda chatten.



Min profilbild

Lovisa Larsson


Den 7 februari 2011 påbörjade jag mitt livs äventyr som au pair i
Los Angeles, Kalifornien.

Efter bara en vecka i familjen känner vi alla att det inte funkar, och efter en nagelbitande rematch-process finner jag på den allra sista dagen av processen en ny värdfamilj i Rowayton, Connecticut.
Så den 18 mars flyttar jag till min nya värdfamilj: en ensamstående mamma och hennes 8-årige son
7 mil utanför New York city.

Så följ min resa och peppa mig!

Time in Los Angeles:




RSS 2.0